Rövhååååål!!!!
Anna: Tackar och bockar!
Alltså, ja, den här dagen har verkligen varit lite almänt rövhålig hela tiden. Men, lite kronologi och lite struktur to the people. Typ hur jag mår? Det vet jag inte riktigt, i ärlighetens namn. Just nu känner jag mig ganska glad, men jag har någon liten deppighet som ligger och lurar.
Så, i helgen. Hände absolut ingenting av intresse, överhuvudtaget. Jag har spelat en hel del musik, och hängt med människor. David + Lina kom och fikade, vilket var ganska jättemys. Och jag har ätit våfflor. Mycket, våfflor. Och vad mer ens? Absolut ingenting. Eller jo, när jag kom hem från mamma (där jag var i helgen) till pappa (på söndagkvällen) åt jag middag med farbror + fru till honom. Det var väl ungefär som sådana middagar är mest. De har sina charmiga stunder, men de blir lätt rätt sega.
Idag när jag vaknade kände jag verkligen direkt att "nej, den här dagen är en skitdag". För jag sov dåligt, och kände, och känner mig, helt energilös. Och så var jag bara almänt "liver suger"-humörig. Och det regnade och var kallt, vilket iofs passade min sinnesstämning rätt bra.
Så, jag gick upp och åt frukost and all of that usual stuff. Sen gick jag till le skola och hade mentorstid då vi inte alls gjorde så mycket till vettigheter. Sen var det skolans val, då jag läste hemkunskapsläxa, basically. Därefter var det engelska typ, då vi fick tillbaka vår uppsats!!!! Och, vet ni vad jag fick på den? Jo, det var ju liksom så här att jag fick ett A!!!!!!! Det är helt insane!!! Förutom att det var massa slarvfel exakt överallt dårå. men vem bryr sig, jag fick bra betyg.
Efter detta åt vi lunch som var sådär, varefter vi hade gympa. Teori om styrka, mest. Sen fick vi visa upp vår dans, vilket gjordes i enrum med gympaläraren, för folk kände sig inte bekväma med det pga sjukdom. En del var lite sura på det, vilket var ganska b.
Efter det var det svenska, då vi fortsatte läsa. Sen kom jag basically hem, och har pratat läääänge i telefon. och bloggat.
Som ni hör, inget alls av intresse händer i mitt liv. men nu ropar liksom folk på mig, annars hade jag faktiskt tänkt stanna kvar och skriva något klokt. Men, vi hörs!
