genomminblick.blogg.se

Hejsan folk! Länge sen sist, vilket jag avskyr. Inte något spektakulärt har heller egentligen hänt, tror jag. Men, vi kör ändå, för jag måste.

Rubriken är enligt mig ett mycket vackert citat ur en mycket vackrare låt. Fotogen heter den, för att vara exakt och definitivt drogmaterial.

 

Torsdag den 11 hände inte så mycket, typ engelska, matte och ett svenskaprov. Elviramatlagning hände med västerbottenpaj, och sen fick jag panikskriva CV. För, jag skulle på sommarjobbsmässan dagen efter, och jag hade inget CV. Så, sitta uppe sent och ha sedvanlig panik över framtiden, det var vad jag gjorde. För jag har ju som ni vet alltid panik när jag söker jobb och tänker på min framtid. Så, skitkul och allt sånt. Men det blev efter omständigheterna bra.

 

Fredagen den 12 var det ensemble först på schemat då vi körde "dog Days are over". Och det gott folk, det är varje sångares helvete. Eller ok, mitt helvete. Exakt allt låg i min skarv och jag kunde inte sjunga den typ. Eller jo, men min röst var inte rolig efteråt, det må jag säga. Och efteråt gick jag och massa folk till sommarjobbsmässan. Eller, tog bussen. Men sen fick vi stå och köa i jättelänge för det var måååånga fler än vi som också ville ha sommarjobb. Så många gav upp och drog hem, men jag var kvar och sökte faktiskt en del. De mördade mig inte, de där företagsmänniskorna, men har heller inte hört av sig. Är dock inte förvånad.

Efter det tog vi bussen tillbaks och fick stressa as fuck innan dubbelhistoria väntade. Under den hann jag diskutera olika skolors pedagogik med malin och Miranda E samt bli bjuden på choklad och energidryck av nämnda människor. De där två är snälla. Sen kom jag hem och hängde med bror som åkte till Asien nu i fredags, så det var typ en sista häng på 3 månader-helg, ungefär. Rätt så mysigt. Vi konstaterade att isak också är lite halvblind, åt god mat och hade trevliga samtal.

 

Lördagen den 13 gick jag upp i relativt rimlig tid tror jag. Men sen skulle det visst till Britt som behövde flytta, så jag var där och hjälpte till stora delar av dagen, innan jag tog en taxi till Hyllie för att möta US-folk. Vi skulle på mello. När jag stod där spelade de "don't stop believing" (alltså mellolåten från 2015) och jag fick grava nostalgiska symtom. jag blev lite deprimerad över min tillbakablick vs nutiden, men samtidigt glad eftersom nostalgi är Life. Sen hade jag, i år igen, lite problem med att hitta gruppen. men sen gjorde jag det och vi drog till max och åt mat. Deras halloumiburgare konstaterade jag var nomnomnlig, och jag drack även lyxshake. Sen gick vi till arenan och fick inga goodiebags. Sorgen är enorm! Men vi hängde runt där och chillade, innan vi satte oss och showen började. Jag blev rätt sur över att David Lindgren har copy-catat jättejättejättemycket, men i övrigt var det mesta relativt bra. Jag och Linus satt och hand-betygssatte låtarna, vilket också är väldigt mysigt. Och så tog vi selfies, fast det var innan showen.

Efter mellot så drog folk relativt snart. Linus följrde mig hem, men innan dess gjorde vi en mindre avstickare till hans hotell, och vi konstaterade att det är tur att varken en rullstolsburen eller två retfulla syskon bodde i rummet... Vi drog dock relativt snart därifrån, jag kom hem och spelade spel och åt apelsin och mös.

 

I söndags hände Knus i livet, vilket var en bra grej, för Knus är alltid bra. Isak ville dock nästan äta upp min mat, men det fick han inte. Men sen drog ju han och det var jättemycket kramar och ännu mer kramar och allt sånt där. Sen gott folk stack jag till systerskapskören, vilket som alltid är mysigt. Jag kom in i ett mode då jag fullkomligt sprudlade iddéer, blan annat tonsättningar av Emil Jenssen. Det insåg jag dock i efterhand att jag är mer skeptisk till... Sen blev det ett lite märkligt fokus kring mina öron... Eller, jag tog ton till kören...

 

I måndags började dagen med sång, då jag tror vi fortsatte med leaving on a jet plane. Vi strugglade med att försöka få upp mig, och jag skämdes över mina bristande sopranförmågor i talrösten. Sen var det lunch som var som sådana är mest, mentorstid, gemu och kör i en kyrkolokal. Vi lärde oss nästan hela "walk" vilket är bra. Bara den jättehöga delen kvar... Efter kören åkte jag hem och gjorde inte så mycket mer med livet.

 

I tisdags fortsatte vi med tråkig koskosfilm, hade mattemush, engelska där vi var relativt produktiva, lunch, historia och relativt intetsägande svenska då vi snackade gramatik. And I Think that was it. Tråkig dag helt enkelt.

 

I onsdags var det gemu, och jag fick alla rätt på mitt gehörsprov visade det sig. Jag blev glad. Lunch och gympa med livrättning (som gick jätte åt helvete) hände sen.

 

I torsdags var det engelska och matte, varefter vi såg musikalen 9 till 5. Den var dock på svenska, vilket var jättefult. Inte replikerna, men låtarna. Fy! Men tror Latin har någon sån muppig regel att en måste ha på svenska... Jättekonstigt. Men, det gick att hantera, och musikalen var bra och ganska rolig. Sen kom Elvira och mötte mig, vi lagade pasta och bolognese på linser. jag försökte även lära Elvira spela piano, vilket dock resulterade i bränd mat... Note to self: aldrig lek pianolärare när du lagar mat!

 

I fredags hade jag ensemble i 2,5 h, vilket var rätt så hemskt. Vi tog nämligen av vår studietid/håla. Vi repade dock in det mesta relativt bra, så jag är nöjd. Sen var det lunch och historia, då jag blev klar med uppsats. Matte hände sen, då vi fick tillbaks matteproven, vilket gick åt helvete. Inte kul. Sen kom jag hem och njöt av ledigheten.

 

I lördag var jag på en demonstration för asylrätten. Det regnade och typ inga var där, men jag var visst det. Sen har jag basically pluggat, och pluggat, och pluggat. Alltså både i lördags, igår och idag. Nyss kom dock synpedagogsmänniskor för jag hade tydligen tid idag. Fast det visste ingen om, så de stack igen. Jättekonstigt var det i alla fall. Men, jag hade inte pallat synmush idag ändå, så jag klagar inte. Nu borde jag plugga, men det gör jag troligtvis inte. Hejdå!